En hjälpande hand

Vera tycker att livet fungerar alldeles utmärkt, precis som det är. I sin enskilt belägna stuga trivs hon bra i ensamheten och lugnet. Dessutom är hon inte helt ensam. Hon har ju katten Murre, som kommer och går som han vill, och på arbetsplatsen får hon tillräckligt med sällskap av kollegan Wilhelm, som dessutom är tillsammans med Veras systerdotter. Om Vera fick bestämma skulle stugan bredvid hennes, som stått tom sedan de senaste grannarna äntligen flyttade ut, jämnas med marken. Men nu får inte Vera bestämma, och därför blir det som det blir.

In flyttar en höstdag den nyligen frånskilda Medina, med sina två pojkar, och redan den första dagen börjar hon klippa gräset så det bullrar och stör Veras lugn. På jobbet beklagar hon sig för Wilhelm, som trots att hon försökt undvika det gått och blivit en vän till Vera. Han är också den enda som vet att Vera föredrar kvinnor, något som hennes ihärdiga systerdöttrar inte tagit med i beräkningarna då de försöker para ihop Vera med än den ena, än den andra meningslösa gubben.

Wilhelm föreslår att Vera, i stället för att gnälla på sin nya granne, ska ge henne en chans. Motvilligt går Vera med på Wilhelms förslag. En kväll går hon över till sin nya granne med en torr sockerkaka, för det är väl så det brukar gå till? Innan Vera vet ordet av har hon inte bara skaffat sig två nya fotbollskompisar i Medinas söner, utan också en vän i sin nyinflyttade granne.

Eller är det mer än vänskap mellan Medina och Vera?